Rehab, spår, föreläsning

Förra veckan gick jag på Eva Bodfälts föreläsning om belöningsträning. Jag är inte frälst då jag dessvärre som med mycket med grund i “lydnadslydnad”tycker att mycket av metoderna riktas till hundar som inte har resurser åt det extremare hållet vad gäller kamp och jaktkamplust och/eller terriers (mindre samarbetsvilliga hundar), lydnad verkar alltmer bli en sport för de rena vallhundsraserna. Nu låter jag kanske lite bitter vilket jag inte alls är, min poäng är att de blir tydligt att riktningen går åt hundar med hög styrbarhet vilket lämnar stora luckor för oss med just de extremare typerna som varken är mjuka, mindre styrbara och inte riktigt fungerar med shejping och liknande eller andra raser med mindre will to please, jag är dessutom skeptisk till att göra belöningar till ett moment där hunden ska kampa på att visst vis eller göra saker och ting i en följd SOM en belöning. För mig är en belöning något hunden ska få för att få bekräftat att det den gör är bra och att den får “skaka loss” en stund. Jag tog dock med mig 3 saker som jag har haft väldigt mycket användning av och som jag redan tycker har gjort intryck på framförallt Harri!

  • Att bli tystare både i vardagen och i övrig lydnad. Sluta tjata och bli mer mån om att visa mer med kroppen vad jag vill. Detta har funkat helt över förväntan, Harri lyssnar på ett helt annat sätt då han måste titta på mig och hålla koll istället för att alla kommandon tjatas ut (jag vet att jag är bra på att babbla och tjata med honom).
  • Bygga upp belöningen och träna på olika namn för belöningarna, typ “boll”, “godis” och “skall”. Har inte provat detta men det lät intressant. Man låter hunden rangordna sin belöning (om den inte redan gjort det) och lär den genom ett par olika övningar att en belöning kan leda till en bättre (!) belöning (detta måste inte ske dock) . Detta skapar tålamod och olika typer av förväntan. Utan att ha tänkt på det har jag redan det i grunden, men jag kommer nog att behöva namnge det hela.
  • Belöna längre och vara MED hunden i belöningen. Istället för att bara ge en godis eller skicka en leksak  så lek med leksaken eller ge ett par godisar under lugn och ro tillsammans med en stilla stunds med klapp och kel. Egentligen en sådan “no brainer” men som jag tror att många (inklusive jag själv) lätt glömmer. Framförallt sistnämnda för att komma ner i en stunds passitivitet för de hundar som är mer högtempade.

    Man får ta russinen ur kakan helt enkelt. Vidare har Harri fått 3:e Cartrophensprutan nu och jag har satt in mer resurser på att kyla tassen  vid ansträngning. Fyfan för denna skada rent ut sagt, man får verkligen sitt tålamod prövat. Samtidigt vet jag vilken enorm tjänst jag gör honom med tanke på hur snabbt dessa typer av skador snabbt blir värre om man inte lyckas vända dem och det inte dröjer förrän artrosen knackar på dörren.  Bara att gnota vidare alltså med all rehab. Fyfan vad glad jag kommer att bli den dagen vi BARA kan friskvårda!

Som tur är kan vi spåra nu iallafall och vi har gjort så åtminstone 3 gånger i veckan nu, mycket utveckling på kort tid och i slutet på april drar vi till Mathias Samuelsson igen för att bli ännu bättre, kommer bli grymt!

harritrask


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s