Spårdag och veckans lydnadstrassel

Vädret håller i sig och då är det lika bra att bege sig ut och spåra, det känns dessutom väldigt skönt då Harri “tar ut” sig mer på ett spår nu när han vilar, han är mycket mer nöjd och lugn efteråt än när vi har kört ett lydnadspass. Vi är nere i en liten “down” period i lydnaden där vi bara inte hittar känslan. Jag VET att det beror på en rad olika faktorer, ändå känns det så vårt att acceptera? Jag VET att:

  • Han är frustrerad för att han inte får ta ut sig fysiskt och har gått i koppel i 4 veckor på grund av skadan
  • Det i kombination med att “rutas in” och att hålla ihop inför alla lydnadskrav blir en inre konflikt för honom.
  • Vi har avancerat och gör mycket nya grejjer vilket alltid skapar lite kaos i vår träning och i honom innan det lägger sig.
  • Vi behöver träna på störning (andra hundar runtom, att kunna kontrollera sitt ha-begär efter godis/leksak, kommendering osv)

ARGHHH!!!! Varför är man så irrationell själv? OK, det är inte så jätteilla som det kan låta i text, men likväl känns detta segdraget just nu. På fredag åker jag och tränar lydnad för Frida Wallén första gången och jag hoppas innerligt att hon kan ge oss många bra tips på hur vi ska hantera de delar som gör känslan “sådär”. Vi har dock fått igenom mycket bra saker vilket jag borde fokusera mer på. Han gör jättefina platsliggningar, börjar få riktigt fin ordning på ställandena och tekniskt sett är det fria följet helt klanderfritt bortsett från höger och helomsvängar (som vi inte kan träna med tryck just nu ändå pga skadan). Oh well, man får lära sig att garva åt det, så jag gjorde en bloopers video från senaste passet, enjoy:

Ian som också är igång för fullt lydnadsmässigt har jag motsatt problem med, även om det är mycket mer angenämt. Ian har toppenattityd i lydnaden och behöver egentligen mest lära sig att släppa momentet vi är i för att växla till ett annat, samt att han kan bli bättre på vissa saker rent tekniskt. Han är så sjukt okomplicerad, jag är så otroligt bortskämd med vilken trevlig individ han är egentligen.

Nåväl, årets 2:a spår körde vi i Hågelby. Blåsigt för dagen men bra lagom fuktigt ängsunderlag. Jag lade ett 1:a spår (2 vinklar) cirka 5-600 steg, liggtid 35-ish minuter. Starten var katastrofal och stökig, han tar dock spåret jättefint som vanligt, han är väldigt spårsäker vilket jag verkligen får glädja mig åt. Vinklarna tar han , dock inte perfekt men utan “snurr”. Som vanligt lite mycket muskler. Vi körde även ett till spår, rakt utan liggtid med 9 apporter. Vi har med handen på hjärtat varit usla på att träna in dessa, jag har nästan helt glömt det (skäms), men nu tog vi tag i saken. Rebecca höll linan medan jag gick framme med Harri för att hjälpa till med markerinarna. Han har inte fattat läggandet och blir lite frustrerad när han inte helt förstår, men han var jätteduktig och påvisade samtliga apporter som låg i spåret. Bara att fortsätta så fattar han strax.

harrispara


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s