Tävlingslydnadskurs

I helgen åkte jag och Harri iväg på en liten roadtrip till Karlskoga för att spendera lördagen och söndagen på en lydnadskurs för Lena Löfroth. Det var ett ganska spontant beslut, tack vare Michelles pepp så tog vi oss i kragen och hängde med henne och hennes BC Kellie på äventyret. Jag kan börja med att saga att jag är så sjukt nöjd med kursen, jag lämnade den med en känsla som jag nog aldrig riktigt haft för en annan instruktör och jag känner verkligen att jag har hittat helt rätt “kanaler” till Harris och mitt samarbete vilket känns så oerhört upplyftande!

Innan vi åkte satt jag och klurade en del på vad jag ville ha hjälp med. Harri har egentligen inte gjort annat än hemmatränat det senaste halvåret och utöver det så har vi ju hängt på jobbet. Rent tekniskt har vi sällan bekymmer och inlärningsprocesser är något jag generellt sett inte behöver lägga ner mycket tid på. Hans fria följ är klanderfritt och något jag är otroligt nöjd med, än en gång rent tekniskt, däremot har ju mitt stora bekymmer varit ljudandet som förstört helhetskänslan och skapat frustration mellan oss båda och jag tror att anledningen till att detta börjat komma tillbaka lite är för att jag av en tidigare instruktör fick rådet att “shejpa” honom lite mer, att låta honom testa mer själv och att verkligen vara noga med att inte berömma när jag inte är helt nöjd. Detta funkade förvisso ett tag, men om jag ser till mig själv så har jag kommit på mig med att hela tiden ifrågasätta om jag är nöjd, Harri har dessutom blivit lite mer osäker och tappat lite självförtroende på detta. Vi fick helt enkelt slopa det sättet som inte funkar på just honom, det har å andra sidan funkat utmärkt med Ian då han går igång lite på att få bli pyttelite frustrerad. Hur som!

Träningen gick ut mycket på att ändra min attityd (som I de allra flesta fall för alla ekipage som involverar djur/människa) . Jag är ju lite av en ganska ehum..engagerad typ 😀 som blir väldigt peppig och glad när det går bra vilket ju säkert är positivt på vissa sätt, men på en så full-i-gasen hund som Harri är mindre bra. Det är så mycket som sagts och hänt I helgen så det är ganska svårt att summera, men jag har fått göra allt från att säcka ihop min superstrama hållning och lära mig att lugna ner mina steg istället för att pinna på som en dåre eftersom att det räcker för att skapa stress. Han ska få mycket mer beröm för att stärka sitt självförtroende och det muntliga berömmet behöver vara lugnare och inte pitcha. Man kan väl säga att jag är van sedan tidigare med hundar som behövt lite mer pepp och att jag fått ställa om lite med Harri-mannen.

Vi lämnade kursen med en fantastisk känsla och ett otroligt sug med att fortsätta träna “seriöst” nu så att vi kan anmäla oss till lite tävlingar så småningom. Det blir fler träningar för Lena framöver också och det ser jag väldigt mycket fram mot!

Bild från i somras, det vart tyvärr inga bilder tagna på plats denna gången 🙂


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s