Ljudande

Då var 2:a träningen för Lotta avklarad med Harri, jag måste börja med att säga att det känns så s k ö n t att ha hittat en tränare som jag verkligen klickar med. Jag får ut så otroligt mycket på den timmen vi har att det känns som att om jag gått och lallat runt själv hade det tagit år att komma dit. Det känns även otroligt bra att ha hittat en tränare som kan ljudande hundar och att vi hittat rätt så tidigt när ingenting har hunnit att eskalera. Jag har medvetet varit lite försiktig med lydnadsträningen med honom då jag märkt av tendenser till ljud (kvid, något pip som kommer ibland) och då jag sedan tidigare är bortskämd med tysta hundar och inte har erfarenhet av denna typ av “problem”. I och med det har jag tänkt att det är bättre att jag lägger en lätt grund/påbörjan av moment och sedan får support av en bra tränare från början så att det inte ligger något i grunden som inte ska vara där när vi utvecklar momenten. Bra beslut måste jag säga!

Harri är dock ingen hund som jag upplever piper av oro när han arbetas (ren osäkerhet/går ner sig) utan mer av entusiasm och iver. Han är en sådan hund som skulle kunna jobba ihjäl sig och han laddar upp sig extremt snabbt och har redan enorma förväntningar på saker efter att ha fått ett enda positivt intryck av vad-det-nu-kan-vara. På så vis märker jag också att med rätt tänk är han faktiskt lätt att få i rätt sinnesstämning och då tystnar han direkt. Det gäller egentligen alltså bara att jag får in rätt känsla i magen att förmedla till honom, så lätt och så svårt! Jag antecknade ner några viktiga punkter igår som jag tycker kan vara värda att dela med sig av:

Släpp aldrig igenom ljud-Egentligen gäller detta specifikt till Harri så det får man avväga vad som passar hunden. Anledningen är dels att hunden aldrig ska få vinst i att ljuda men framförallt för att skapa en medvetenhet i hunden om att det kommer ljud eftersom att de sällan själva vet att de låter. Vissa hundar kan ju gå ner sig av att få försöka för många gånger innan vinst utdelas och det vill man också undvika då det kan skapa ännu större frustration, men den kategorin tillhör inte Harri vad jag märkt. Förstår dock inte hunden vad som önskas får man gå tillbaka ett steg och hjälpa den att förstå helt enkelt. Inte för mycket gissningslek.

Varje gång ljud uppstår lägger man hunden lugnt och kommenderar med ett ord för vila (Har man inget skapar man ett). Viktigt att i n t e själv bli känslosam och frustrerad här och således lägga hunden med dominans eller tryck. Man ska helt enkelt visa att “när du låter och inte har rätt känsla i kroppen får du vila”. No more, no less. Jag har tidigare lagt honom med ett tryck (psykiskt alltså, typ “lägg dig) men vi kom båda överens om att det inte fungerar eftersom att det blir en onödig konflikt och han lätt “svarar upp” (i brist på bättre uttryck, det blir en kamp och ett tjat helt enkelt).

Att se till att hunden är i rätt sinnesstämning och försöka bryta och pausa innan ljudet uppstår. Jag har analyserat så gott jag kan och märker att Harri alltid får ett visst uttryck och gärna flåsar och blåser kinderna lite innan ett ljud kommer.

Vad skapar ljudet? För Harris del är det kort förklarat oftast iver. Det blir en konflikt mellan att få leva ut hela sitt register och att behöva precisera sig för att klara uppgiften och få sin belöning (och gudarna ska veta att det inte finns en hund på denna jord som inte älskar mat så mycket som Harri, han klår labradorerna med hästlängder i matkärlek). Med andra ord kanske man kan säga att tålamod inte är hans starka sida (hehe). Klickern kommer jag att plocka bort utom till vissa små detaljer då han skruvar upp sig något enormt på den.

Mellan mycket prat och om ljudreducering fick vi till en del riktigt bra träning. Dels körde vi positionsträning och här blir han allt mer säker på vart han ska söka sig. Vi körde även en del klossträning och där briljerar han i ingångarna. Jag ska byta ut hans vanliga pall/bok mot något mindre och successivt jobba bort den då resultatet inte riktigt blir detsamma om man bara plockar bort förstärkningen direkt.

Vi har börjat att ta några steg i fria följet och det ser jättefint ut, toppenkontakt!

Apporteringen gick toppen. Vi kör att han får hämta den bakom sig och bära in den med fart. Fint gripande och inget tugg!

Läggande under gång (vi kör framifrån än så länge), också fint. Lägger sig snabbt.

Stadga sitt/ligg. Har haft lite problem här med att han självmant växlar mellan sitt och ligg men igår fanns inga sådana tendenser så det känns som att vi precis kom över den tröskeln. Nu jobbar vi lite på ligg till sitt då jag vill ha lite mer “studs” i frambenen. Hem och öva!

Grima fick köra ett hårt spår igår när vi kom hem på skolgården som är 10 minuter från oss. Liggtid ca 25 minuter med asfalt, något gummiaktigt (typ idrottsplats)underlag, grus, sand och gräs samt trädäck som underlag. 5 vinklar ca 350 steg. Det gick så förbannat bra! Inget att tillägga där 😀 Jag gick mest och njöt och Grima tyckte bara att det var så himla roligt <3.

Ian fick köra lydnad. Mycket fritt följ och övning på högersväng. Både att svänga tight men också att tänka på att jag stannar ibland. Annars blev det mycket stadga även där för positionen då han gärna i sin iver vill komma fram framför. Läggande under gång gick riktigt bra och vi körde även ställande med fokus på tvärnit. Gårdagen var helt enkelt en superdag hundmässigt!

I helgen blir det spår för hela slanten för tyska patrullen. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med Ian än, har ingen klöv hemma men kanske bara kan bloda…Vi får se.

Over and out!


3 thoughts on “Ljudande

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s