“What the hell happened” -schäfer

Just nu florerar det en bild på diverse bloggar och i sociala medier som visar hur schäfern utvecklats fram till modern tid. Det är en jättebra bild (tycker jag) som påvisar hur helvetiskt fel det kan bli när man lägger för mycket tid åt att fokusera på pälsfärg, vinklar och benmassa istället för att som en del uppfödare gör-fokusera på en mentalitet och att avla fram driftstarka och arbetsmotiverade hundar med tillhörande sund och belastningsbar exteriör. Jag måste dock medge att det finns en sak som gör mig bra mycket mer frustrerad än denna bilden och utvecklingen den visar, och det är kommentarerna som ofta följer när folk får se sådana bilder eller generellt sett när schäfern kommer på tal. De lyder ungefär som följande:

“Jag skulle vilja ha en schäfer men det går inte längre då rasen är helt sönderavlad”

“Det är tragiskt att polisen inte längre använder schäfrar i tjänst för att de är så sönderavlade, de köper in andra raser nu istället. T.ex malinois”

“Min schäfer är av gammaldags typ, den väger 55 kilo och är långhårig och dessutom rakryggad, fast han har inte stamtavla för uppfödarna ville inte stödja den vanliga schäferaveln”..etc.

Anledningen till att jag blir så oerhört uppgiven över dessa uttalanden är helt enkelt för att de inte är sanna, och för att jag är så envetet trött på hur länge rykten och fördomar etsar sig fast i folk, därför skulle jag vilja förklara lite kortfattat för folk vad en schäfer är och varför rasen ser ut som den gör idag.

Kortfattad bakgrundshistoria: Schäferns ursprung kommer från olika typer av de vall, gårds och herdehundar som funnits i Tyskland under lång tid. På 1800-talet väcktes ett intresse av att börja typa och renavla dessa hundar för att få fram en hund för arbetsändamål, framförallt bruksmässiga sådana. Ryttarmästare Max Vom Stephanitz tog sig an denna uppgift tillsammans med Arthur Meyer, och schäfern stamboksfördes för första gången i början av 1900-talet. En av de första hundarnas som betecknades med rasnamnet “schäfer” var Horand von Grafrath (se bild nedan).

Rasgrundarens intention var att bibehålla schäfern som en arbetande hund. De första polishundarna började att användas runt 1901 och i Sverige började vi att använda dem i polisärt syfte runt 1913, senare användes de som b.la rapporthundar inom det militära, det anordnades även tävlingar i olika bruksgrenar där de flesta deltog med schäfern. Rasbeskrivningen vad gäller mentala egenskaper lyder som följande: “En schäfer skall ha ett jämnt humör och ha goda nerver, vara självsäker och frimodig och fullständigt godlynt (utom i retningsläge) och därtill skall den vara uppmärksam och följsam. Den måste besitta mod, kamplust och hårdhet för att vara lämplig som sällskaps-, vakt-, skydds-, tjänste– och vallhund”.

Dessvärre hände något i takt med att uställningar blev alltmer populära, och detta gäller inte endast schäfern. Vissa ansåg man att det var av större vikt att säkerställa att schäfern skulle se ut enligt en viss typ medan andra har fokuserat på att föda upp hundar dugliga för uteslutande bruks och tjänständamål, man har tolkat följande exteriöra rasstandard på väldigt olika sätt, citat från standard:

“Överlinjen löper, utan synligt avbrott, från halsens ansättning och längs den höga, långa manken över den raka ryggen till det lätt sluttande korset.” och “Bakbenen skall vara lätt bakåtställda och sedda bakifrån parallella” , för total rasstandard kan man gå in på SKK och läsa. I övrigt står det: “Det är en medelstor hund, något långsträckt, stark och muskulös. Mankhöjd för hanar är 60–65 cm och för tikar 55–60 cm. Vikt för hanar är 30–40 kg och tikar 22–32 kg. Två olika hårlag finns; normalhårig och långhårig. Färgen är svart med rödbruna, bruna, gula till ljusgrå tecken. Enfärgat svart eller grå, grå med mörkare skiftning. Svart sadel och mask. “

Tolkningarna skiljer sig markant, här är en bild från i år (2013) på en hund som placerade sig högt på en av de största utställningarna i världen för Tysk schäferhund:

Här är en kort film på en hane som är ett stort namn i utställningsvärlden just nu:

Här är en bild på den schäfer som vann IPO-VM i år (skyddstävling)

Här är ett filmklipp på när Fredrik Steen dömer två hundar på en utställning varav den första är av sk “bruksmodell”. Runt 4.16 kan man se hur den rör sig och jag kan tycka att den är ganska representativ för hur det brukar se ut på ett ungefär när en schäfer med dessa linjer rör sig.

<img src="

” alt=”” />

Bilderna ovan visar exakt samma ras med också skillnaden i så kallade “bruks/arbetande linjer” och “Utställningslinjer”. Generellt sett är bruksmodellen mer kompakt, mindre och smidigare och passar oftast väl in på rasbeskrivningens mentala profil. Utställningsvarianten är pälsigare, betydligt tyngre och mycket mer vinklad (notera dock att båda hundarna är uppställda enligt uställningsstandard med ganska utdragna bakben vilket ger ett halvsittande intryck). Ofta men inte alltid är de som är av brukslinjer gråa eller svarta med tecken, medan utställningsvarianten nästan alltid är röd eller rödgul med svart sadel och mask. Bruksvarianten är betydligt mer lik “orginalhundarna” än vad modern utställningsmodell är. Jag vill dock understryka att det finns många varianter mellan dessa två typer, det här inlägget är ett helt och hållet generaliserande inlägg.

Det är tröttsamt att det har gått så långt att folk oftast är så pass insnöade på sin tro om “sönderaveln” som bara är en del av hela rasen att de tror att den arbetande schäfern i princip är utdöd. Vi har hundratals kennlar bara i Sverige som föder upp schäfer av bruksmodell för det första, för det andra säger statistiken att 70 % av de polishundar som använda är schäfer. Trots (!) det får jag i princip dagligen frågor om vad för slags hundar jag har i kopplet. Personligen skiter jag egentligen i vad folk tror att mina hundar är, frustrationen ligger mest i faktumet att rasen verkar ha så uruselt rykte just för att folk bara ser utställningsvarianterna och stämplar en väldigt trevlig ras som “slut”. Det är trist då jag anser att det är en helt underbar ras om man själv är aktiv och vill träna och tävla eller på något sätt bruka sin hund för olika ändamål inom något område där det krävs en oerhörd samarbetsvilja och arbetsglädje.

Nedan följer bilder på hundar som finns i Grima och Harris stamtavlor från olika decennium:

Glarbo Czako 90-tal (Grimas morfar)

Jago von der Jungen Hansen, ca 1971:

Hein vom Richterbach ca 1940-tal

Wigand vom Blaisenberg ca 1930-tal


4 thoughts on ““What the hell happened” -schäfer

  1. Tråkigt att den blir sönderavlad, har exteriör men är inte ute efter en sönderavlad schäfer bara för att de ska vinna utställningarna, hoppas det slutar snart, en hund ska INTE gå på hela hasen som den på videon 😮

    1. Precis Linnea. Jag kan verkligen förstå att man vill ställa ut, men jag blir orolig när jag ser att hanar som den på videon blir så oerhört populära. Blodslinjerna når ju hit också.

  2. Jättebra inlägg, har delat den på min facebook.
    Äntligen någon som inte bara lägger upp bilder på utställningsvarianten (de värsta dom kan hitta dessutom) och skriver vad synd det är om dessa hundar och inte alls skriver några rader om bruksvarianten.
    Måste säga att hunden som vann IPO VM i skydd är bra mycket snyggare än den hunden som du jämförde med.
    Smaken är som baken, delad.

    Ha det gott!

  3. Jättebra inlägg! Jag började min hundbana på en BK i en småstad och där vimlar det av fantastiska hållbara och snygga schäfrar! Så hemskt synd att folk inte ser hela bilden.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s